Verbaldiarrhoea

Känsla att komma ”hem” till Stockholm har varit härlig men också jobbig trots att jag älskar att träffa alla fina och umgås med allt och alla jag saknat känner jag mig vilse. Det är svårt att förklara och oerhört svårt att sätta ord på. Det här känns inte som mitt, jag känner mig som en betraktare, som att jag tittar på en film om de personer jag känner allra bäst.

Jag tror att jag vill tillbaka till London i höst, fast hur kan jag vara säker. Jag ville till Stockholm i vår men nu väl här så känns det inte rätt heller. Är det klokt att åka tillbaka dit och klyschig som det låter endast ”leva för dagen” eller borde man stanna här och försöka gör något vettigt.

Hela mitt ”vuxna” självständiga liv finns i London och eftersom att det knappt finns något kvar från det livet här i Stockholm (förutom mina fina londontjejer) så känns det som att det glider mig ur händerna och som att den personen, sakta försvinner.

Den rådande extrema bristen på pengar gör inte direkt situationen lättare. Hej urfattig utan sparade pengar och fonder! Alla säger att – Du är fortfarande ung du behöver inte bestämma dig än vad du vill bli! Fast varför känns det då som att tiden rinner iväg. Jag har både familj och vänner som pluggar eller har ett jobb de verkligen uppskattar. Jag avundas er. Egentligen är jag sugen på att plugga, viljan att lära mig något känns större och större för varje dag. Men vad? Tidigare har jag vetat, jag vill plugga Design, det har alltid varit mitt mål, men just nu vet jag inte om det känns rätt. Sedan vet jag inte om denna tvekan beror på att jag inte vill plugga det längre eller om det var så pass länge jag verkligen jobbade kreativt att jag har glömt hur mycket jag uppskattar det. Det ständiga uttalandet att det är så viktigt att utbilda sig till något som gör att man kan ”försörja sig” återkommer också alltid, vad nu det sig innebär.  Att kunna köpa bil och hus? Eller bara att inte hamna på gatan? Jag vill inte plugga något nyttigt och brett så att jag kan bli ”vad som helst”, vad fan hjälper det om jag ändå inte vet vad jag vill bli?

Det ända jag baserar mitt beslut om att flytta tillbaka till London på är att där var jag gladare än vad jag är här. Sen går jag självklart inte runt och är deprimerad varje dag här men i överlag så var jag gladare i London (vad det beror på kan man också diskutera i år och dagar). Så just nu eftersom att jag inte har en jävla aning om vad, när och hur jag ska ta tag i mitt liv så satsar jag alla mina pengar (hur lite det än är) på just det, på lyckan. Jag resonerar på det sättet att om jag ska vara förvirrad kan jag lika gärna vara förvirrad och ha kul samtidigt?

Fast vad fan vet jag…

Advertisements

One comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s